Jag hade sådana planer
Sådana framtidsvisioner
Om ett bättre jag, en bättre vardag med vackra ting och spännande förteelser.
Nu sitter jag här, två år efter den största tragiken – definitivt inte klokare, absolut inte mognare
bara med fler år på nacken som hintar om att jag inte borde vara tonårsdeppig längre,
men inte fan hjälper det
ibland är det skönt att bara få babbla, vi får se hur det blir med det.
Kanske syns vi snart, kanske blir det ännu ett inlägg som uppdaterats månader senare än de förra, för att sedan dö ut och glömmas bort.